Där finns männen

Åh gode gud…..

Det rosslar ,man hör under rasmassorna ett kvidande. Männen gräver ,de sliter som djur. Ett språk jag inte förstår. De ropar. Plötsligt ser jag ett hår ,lockar under ena benet på en av männen. Hon får syrgas direkt i grimma. Ansiktet är fritt ,blodig,dammig. Hon kvider. Ett litet barn. Hon är i min dotters ålder. Begravd i massorna. En man jämrar sig och börjar gråta. Vänder ryggen till ett slag och man ser han fyller Lungorna med luft. Han vänder om bestämt , ungen skall loss det finns inget annat alternativ. 25 minuter senare är hon loss.

(Jag vet inte hur det sedan gick )

Men där är de ! Männen med ryggrad. De män som stannar med sina fruar och barn. De flyr inte med några båtar ,de står kvar och de sliter dag och natt för att rädda liv vid varje bombning.

Den ena mannen sitter efter att ha räddat en liten pojke som det gått bra för och säger : jag ser en hoppfullhet för min dotter här! Han menar på att det går ju bra ändå ibland.

Min tanke är : hoppfullhet där. Allepo med inte ett enda helt hus.

Reflektioner , försöker samla ihop bilder från vad jag träffat mött med dessa hemska scener ifrån ett riktigt krig. Matcha det mot dessa jag mött vid migrationsverket, de jag fika med som flydde med gummibåt över Medelhavet. Och nej åter nej ……

Vad flydde de ifrån ? Jag kan säga en sak ,de har inte flytt detta krig

Mentaliteten ,inställningen hos de riktigt nödställda är en helt annan, de krävs fan ingenting av dessa,de hade lika gärna kunnat känna frid i ett cykel rum eller mitt förråd bara de slapp detta helvete.

Och jag förvånas över inte ett enda ord om tycka synd om,de pratar om framtid i ett land som fan inte finns. De goda är kvar.

För mig återstår en fråga om de goda viljorna är kvar och sliter vilka har vi här? När bryter kriget ut här och vi skall stå med skyffel och gräva fram barn,gamla och grannen?

Det är skillnad tro mig! Många av de som kommit hit har inte vart i det där kriget ,det kan jag faktiskt utan tvekan konstatera.

Det gör så in I helvete ont i mitt hjärta att se hur blinda vår regering är som åter igen tar hit människor som spelar jätte bäbisar och lever på vårt system. De vet lika lite som vi om hur kriget är, hur det är att leva ständigt brevid bomberna.

Det är såna som den lilla tösen som skall flygas in här eller hjälpas i närliggande by eller område. Inte 25-30 åring som gång efter annan bryter våra lagar,lever på svensk ekonomi. Bered platserna till de som verkligen behöver det.

Jag slår ett slag för de människor som kämpar mot krigets illgrinande masker. Och för de män som offrar sina liv vända dag för att hjälpa människor ur massgravarna som blir. De är män som inte lämnar sina fruar och barn.

Hoppet är livet säger en man,tappar vi hoppet finns inget liv kvar.

En annan säger att rädda ett liv är som att rädda en värld.

Det är annat än de man kan säga om dessa som kallar sig traumatiserad. Riktigt traumatiserade har jag sett idag och för två år sedan…de finns mycket som skiljer dessa människor åt.

Inget barn ska dö i rasmassorna så Muhammed packa dina väskor och bered plats för de små riktigt krigs traumatiserade små barnen.

Du fyller en plats du inte behöver ,du kan inte heller sköta dig

Jag har länge och väl eftersökt varför det bara är män på 20-35 år som kommer. Nu vet jag svaret

Deras kvinnor och barn ligger fast under ras efter bomber i allepo ,eller så kommer de inte ens från kriget. Man ser skillnad på trauma som är riktigt och trauma som man bara ”har ”.

Sparka hem de som förstör annars har vi snart kriget här