Dramatisk straffsänkning för MDPV-smugglare

Högsta domstolen, HD, konstaterar i ett avgörande att MDPV, mefedron och andra syntetiska katinoner bör jämställas i farlighetshänseende och konstaterar att de uttalanden som gjorts i den så kallade mefedrondomen därmed är tillämpliga på samtliga substanser. HD mildrar mot denna bakgrund påföljden för en kvinna som dömts för att vid upprepade tillfällen ha befattat sig med och smugglat MDPV från sju till ett års fängelse.

En 33-årig kvinna dömdes i tingsrätten, tillsammans med fyra medbrottslingar, för en rad olika narkotikabrott som alla rört befattning med drogen MDPV. Kvinnan ansågs som den huvudansvariga i gruppen och hon dömdes till åtta års fängelse för totalt 16 brott, varav tio betraktades som grova.

Kvinnan erkände att hon bland annat beställt och mottagit MDPV som hon sedan sålt vidare. Hon uppgav dock att all narkotika hade haft låg renhetsgrad och ”knappt givit någon effekt alls”, något som efter utredning bedömdes osannolikt vid de flesta gärningarna då narkotikan i farlighetshänseende kunde jämställas med MDMA som finns i narkotikan ecstasy.

Gällande ett fall av grov narkotikasmuggling och grovt narkotikabrott ansåg hovrätten, efter överklagande, att det saknades anledning att betvivla kvinnans utsaga om att just den leveransen av preparatet hade varit undermålig och att kvinnan därför slängt försändelsen. Därför ogillades åtalspunkten i fråga och hovrätten dömde istället kvinnan för åtta grova narkotikabrott och totalt 15 brott. Påföljden sattes ned till sju års fängelse.

Kvinnan anförde i överklagande att de gärningar som bedömts som grova med hänsyn till den så kallade mefedrondomen skulle anses som brott av normalgraden, bland annat med hänsyn till att verksamheten inte utgjort någon organiserad narkotikahandel. Hon anförde vidare att MDPV i farlighetshänseende, liksom mefedron, var att jämställa med amfetamin och inte med ecstasy. Kvinnan yrkade mot denna bakgrund att rubriceringen av de grova brotten skulle ändras samt att hon under alla förhållanden skulle medges strafflindring.

Högsta domstolen, HD, konstaterar att katinon är den huvudsakliga centralstimulerande substansen i växten khat och att flera substanser som liknar katinon framställts syntetiskt på senare år, bland annat MDPV, mefedron, metylon, metedron, butylon, flefedron, nefyron och N-etylkatinon. MDPV narkotikaklassades 1 februari 2010, introducerades över internet och är en relativt ny drog vars verkningar endast observerats under förhållandevis kort tid.

Domstolen anmärker vidare att MDPV, mefedron, butylon och metedron uppvisar betydande likheter såväl i fråga om kemisk struktur som beträffande egenskaper, effekter, missbruk, beroende och giftighet. Syntetiska katinoner har vidare generellt sett samma verkningar. MDPV, mefedron och andra syntetiska katinoner bör mot denna bakgrund jämställas i farlighetshänseende, vilket medför att HD:s uttalanden i mefedrondomen också äger giltighet i andra syntetiska katinoner.

I fråga om rubricering i det aktuella fallet konstaterar HD att kvinnan, som själv varit missbrukare, gått samma med missbrukande bekanta och gjort större inköp av MDPV över internet. Hon har dock inte haft något vinstsyfte och hennes handlande kan inte anses ha präglats av någon hänsynslöshet. Inte heller utifrån ett rent mängdresonemang kan brotten bedömas som grova, och kvinnans narkotika- och smugglingsbrott ska därför bedömas som brott av normalgraden.

Domstolen uttalar vidare att MDPV i mängdhänseende visserligen förefaller som farligare än amfetamin, men att denna slutsats är osäker och att osäkerheten ska räknas till den tilltalades fördel. HD konstaterar i övrigt att merparten av kvinnans beställningar verkar ha avsett henne själv och hennes pojkvän och att mer eller mindre tillfälliga faktorer lett till att det varit kvinnan som utförde beställningarna. Det har vidare varit fråga om utpräglat missbruksrelaterad brottslighet som inte utförts i vinstsyfte. Kvinnans fyra större beställningar av MDPV bedöms mot denna bakgrund ha ett straffvärde om sex månaders fängelse och sammantaget bedöms brottsligheten i dess helhet ha ett straffvärde om ett års fängelse.

Det skulle enligt HD visserligen kunna anses att brottsligheten varit systematisk och därför föranleder en strängare bedömning. Vid upprepade narkotikaförvärv som beror på eget missbruk är dock sambandet mellan brotten i regel inte sådant att brottsligheten ska anses som systematisk i den mening som avses i 29 kap. 2 § brottsbalken. HD anser heller inte att det med tillämpning av 29 kap. 5 § 8 finns skäl att frångå straffvärdet för brottsligheten med hänsyn till de konsekvenser som kvinnans frihetsberövande fått för hennes fyraårige son. Kvinnan döms därmed till fängelse och HD ändrar, i enlighet med straffvärdebedömningen, straffets längd till ett år.

Läs Domen Här