Malmö Jag känner med er

Rosengård idag, 5 dygn sedan 3 personer sköts i Malmö. Detta är den 28 e skjutningen hittills i år.

Mitt på dagen, ljusa dagen vid ett gatukök kommer den 28:e skjutningen i Rosengård. Dessa skjutningar har sedan de första som börja hagla in i förorts betongen bara eskalerat. Sättet man gör det på är råare och det är inte bara det att man skjuter helt på öppna platser och mitt på dagen , utan det sker utan försiktighet nu för tiden. Förr fanns det någon form av respekt dock bakom skyttarna , man sköt inte på öppna gator, man sköt inte heller varken när barn, fruar eller mammor fanns med. Jag som varit med sedan dag ett i förorten Biskopsgården på Hisingen I Göteborg, har sett dessa förändringar i ett beteende som blivit allt mer hämningslöst. I många år varnade vi både i skolmiljön på möten, på stadsdelsnämndens möten, i brev till riksdagen om att det är en tidsfråga innan oskyldiga blir offer. Där och då nonchalerade man detta. Men den 11 juni 2015 sprängdes lilla Luna 4 år från Biskopsgården tillsammans med sin pappa Dejan samt två vänner till honom. Hon blev första barnet i Biskopsgården som inte fick rätten till sitt liv.

Politiker vägrade svara mig då, jag poängterade sorgligt nog att vi hade rätt. Nu dog första barnet. Ingen skrattade längre åt dessa påstående. Men inte heller någon svarade. Ingen ville kommentera, utan man väljer att låtsas som om ingenting har hänt och lägger locket på. Första rubriken som gick ut var : förskolebarn med i explosion i bil. Då arbetades det för fullt. Men när andra rubriken kom: eftertraktad gängmedlem med i explosionen. Då var det inte lika viktigt längre. Luna , lilla Luna som inte valde sitt öde. Hon var 4 år och INTE gängkriminell. Hon hade plötsligt inte lika mycket värde. Utan man la locket på.

Jag måste poängtera en sak. Jag är uppväxt i en förort likt Malmö. Alla dessa som rör sig ute även i gängen har jag sett sedan de var små, man känner föräldrar och släkt. Och i en förort kommer folk varandra nära med en gemensam nämnare att vi alla sitter i samma båt, vi är ett mot resten av samhället, vi lever vårat liv utestängda från resten av samhället. För det är exakt så det känns att växa upp i en segregerad stadsdel. Man behöver inte umgås i själva stadsdelen men mot resten av samhället finns ett starkt VI skapat av politiker och av invånarna själva. Så det är inte så enkelt att säga : gött låt skiten sanera sig själva. Som många gör. För alltid känner man någon som känner någon. En väninna som mister sitt barn , en gammal klasskompis till min son, grannens barnbarn osv. Så i dessa krigen handlar det inte för stadsdelarna i sig om att sanera sig själva utan detta är en sorg för alla, där också alla blir förlorare. Det handlar om unga människor som dör på våra gator. Och har man aldrig satt sin fot på ett sådant ställe så välkomnar jag alla som sitter bakom datorer och spelar häftiga att själv ta del av verkligheten.

Jag säger inte att det är synd om de gäng kriminella och det handlar inte om att de inte får någon fritids gård. De gör själva sina val, men vägen att hamna där ser väldigt olika ut. Många av de väljer inte vägen för den är cool eller häftig. Man måste se allting , väga in varenda del i det för att förstå vad det är jag skriver just nu. Men det finns också ett socialt arv och en social fostran men i vissa fall är den sviktande och ibland finns den inte alls. I takt med det finns inte heller det sociala skyddsnätet på plats. Skolorna är för få personal idag , hinner inte uppfatta och inte se innan det gått åt helvete för den som kanske behövde det mest.

Detta ansvar vilar inte endast på individen själv, som det bör göra i normala fall, men alla fall är inte normala. Och är man 15 år då har man inte det som vi vuxna har utvecklat ett konsekvens tänk. Konsekvens tänk får man endast av erfarenhet det är inget man kan bonka in eller läsa sig till. Det är något man måste lära av. Så när vuxna tar den kampen och säger om 17åringar att de borde göra si eller så, så tycker jag att det är NI vuxna som kanske borde agerat då. Än att sitta och gorma om : vart är föräldrarna, de får skylla sig själva. Om allt är så enkelt som vissa förespråkar så skulle denna kulturen av gäng inte existera, men nu står vi här trots allt och: DEN EXISTERAR!

Hur många av er tror att en förälder i förorten lägger vapen i sina barns händer och tycker att de skall bli kriminella?

Hur många av er tror att dessa föräldrar ingenting gjort för att förhindra?

Vi har ett exempel på en pappa som skulle gå i mellan för hans son var hotad, den pappan sköts till döds på Hisingen, han finns inte mer.

Jag försvara inte gängen, jag försvarar inte de som skjuter varandra. Men någonstans måste samhället in med tillräckliga resurser. Man kan inte skära ner på redan skurna delar. Du kan aldrig få en hel tårta om 3 bitar är uppätna så enkel är ekvationen.

Problemen finns där idag, de fanns där i förrgår och för 10 år sedan. Sedan har man valt att låta grupper sanera sig själva. Men när det går över styr att oskyldiga drabbas, så hjälper det inte att stänga ner varenda affär, post, apotek, tandläkare och ödelägga stadsdelarna. Där om något behövs alla dessa sociala delarna. Stadsdelarna behöver allt det där , där människor kan mötas där de kan integrera. Det är livsfarligt att göra som ni gjort : att ödelägga , det finns bara en sak som ökar då och det är kriminaliteten. Och vanliga människor isolerar sig och vill inte röra sig ute.  Där med föds också alla grupperingar av människor , landsmän söker sig till landsmän.

Öppna upp stadsdelarna, mer personal till skolorna under långsikt inte kort variga akuta lärare, pedagoger som försvinner när pengarna tar slut, stöd till familjer med ekonomiska och sociala problem, familjer ska få hjälp med stöd för medlemsavgifter i föreningslivet, gör stadsdelarna levande igen.

Det hjälper inte med ödelägga och sätta upp kameror och sedan åka hem till sin familj i Hovås som stadsdels folket gör

Ni som är uppväxta förstår- ni andra kommer ni gå igång på min text

Men det är fredag så det bjuder jag på

Malmö till er extra mycket tankar. Jag känner er oro och önskar så man kunde göra något. Men vi alla vet att kärleksmanifestationer räcker liksom inte fram att stoppa detta. Inte heller en ny boule bana!

Önskar er alla läsare på kriminellt.com en riktigt fin helg