När man har en stilla undran

Något har berört mig mycket illa. Någonting har etsat sig fast i min näthinna. Det vill inte försvinna och det går inte ignorera. Och det skall inte ignoreras. Detta skall tas på största allvar. Jag skrev en notis om detta på Facebook igår men jag känner att det är mitt ärende här idag också. Som ni alla vet cirkulerar det videos på Facebook där man lynchar kvinnor, man tar deras liv på brutalaste sättet du kan tänka. Det händer i många länder. Det händer kvinnor. Kvinnor som är så lågt stående i många mäns ögon världen över. Det kan handla om heder, sjukdom mm.

Jag vill återkoppla till detta med att i många år har Sverige stått upp för jämlikheten, vi har stått upp för allas lika värde, det är också detta som gör att vi hjälper så fruktansvärt mycket människor , vill dock poängtera UTAN VÅRAT EGNA FOLK. Här kommer vi till dagens diskussion som jag tycker är hög tid att ta upp. Slå inte utsatta grupper mot varandra stod kanske ett 15 tal personer mot mig när jag förde detta på diskussion kring utsatta barn. Vill belysa detta problem med att säga och förklara för er att det är inte jag som slagit utsatta grupper mot varandra, jag för bara upp ett argument kring redan uppdelade grupper.

Ni som gapade allra mest om att jag slog utsatta grupper mot varandra, är ju ni som gör detta allra mest, och jag undrar hur ni tänker för landets framtid, era familjers framtid men också för landets säkerhet. Vi kan börja med att ni som är en klick som står med skyltarna #vi står inte ut eller #skicka mig istället. Ni är flera stycken med i Amnesty och kämpar för allas lika rättigheter. I några år har ni drivit frågan om kvinnors rättigheter under hederskulturen. Ni har pratar om hur svårt kvinnor har det under förtryck , och med all rätt , jag har stöttat detta också med hela min själ. Men nu efter alla år så undrar jag kära batik kvinnor, var finns eran kamp för dessa utsatta kvinnor , kvinnorna på video som florerar på Facebook ? Ni står inte ut när dessa män kommer hit till Sverige och inte följer lagen här och då deporteras tillbaka, min fråga är . Efter alla år av detta ni stridigt för , för dessa stackars kvinnor som stenas till döds, som de tänder eld på så de får brinna upp, de får släpas levandes bakom traktorer med tillhörande sparkar, slag tills de dör. Efter alla dessa år så finns inte kampen för kvinnorna kvar. Nu står ni inte ut istället när dessa vidriga män deporteras för de begår brott mot kvinnor i Sverige. Eller har begått brotten i hemlandet.

Vart fanns ni alla som inte skulle göra skillnad på utsatta när man tände eld på en kvinna levandes inför flera hundratals åskådare? Barn är med på dessa lynchningar, och nu pratar jag om små barn, inte männen ni alla tar hand om här i Sverige, utan små barn som faktiskt i dessa länder är tvungna att vara med och se detta elände. Vad växer de upp med för kvinnosyn tror ni? Om man präglas som barn att höra och se denna totala kvinnoförnedring och dessa fruktansvärda mord på kvinnor ,vad äro då dessa 45 åriga ensamkommande flyktingbarnenens syn på kvinnor tror ni, då de lämnar sina kvinnor i detta brinnande helvete. Sverige är så och så blåögda.

Batik tanter jag tror säkert ni vill väl, men jag undrar hur väl vill ni egentligen dessa kvinnor som lämnas kvar i tortyr. Upp med plakatet #skicka mig istället och gå på flyget tillsammans med de 45 åriga barnen som redan på sin lilla korta resa i Sverige har hunnit bryta en och annan lag. Det är hög tid att ni tar ert ansvar och slutar att slå utsatta grupper mot varandra och slutar upp med er dubbel moral. Amnesty är väl en av organisationerna som lever på andra människors olyckor för eftersom man kan ha en sån dubbelmoral så känns det ju faktiskt mer som att ni startar upplopp och insamlingar efter det som är mest aktuellt för tiden.

Jag har inte hört er höja rösten en enda gång för dessa hemskheter som drabbar kvinnorna som lever kvar bland kallblodiga bestialiska män. Där de slaktas till döds. Glömde ni bort allt detta kvinnoförtryck plötsligt.

Kom aldrig till mig och prata om att slå utsatta grupper mot varandra. Var istället rädda för det ni själva håller på med, dessa män ni står och gråter för är just dessa män som kommer stå för lynchningen av kanske ditt egna barn på torget i Malmö om några år. För hela tiden höjer vi toleransen för vad som är accepterat i vårt samhälle. Våra lagböcker, domstolar hinner inte skapa nya lagar för alla dessa nya brott som kommit att eskalera i vårt land.

#jagstårinteutmedamnesty